Min femte undervisningsdag med Erich Hirsch var faktiskt bara en halv dag, men vi använde varje minut av den (eftersom jag bor i Sverige kan jag inte enkelt ta mig till Hamburg).
Den här dagen koncentrerade vi oss på tangentbordet. Ställa in olika bredder, med spaken på papperstornet nedfälld och under kontinuerligt tryck på (<-) knappen. Under processen körde vi vagnen i stoppet flera gånger.



Vi har tittat närmare på samspelet mellan det övre och nedre tangentbordet, varför det finns 31 hål och 33 tvärbalkar.
31 hål: 14 rader, 14 kolumner, grov uteslutning, fin uteslutning och S-hålet. O15, kvadraten, styrs utan hål.
33 tvärbalkar: O och 15 har också stänger, och utlöser också stansstänger, men de har inga stansar monterade.
Det första hålet är S och för en variabel stansas alltid S + 2. Jag vet nu hur man enkelt skiljer det bredare tangentbordet från det smala (det breda har 12 kolumner, det smala 11, och detta syns bäst i raden med siffror). Och att mellanbrädorna på det bredare tangentbordet har smalare staplar.


Vi tittade sedan närmare på hur radinformationen överförs till formelskalan via enhetsinsatsen. I en typisk matrisram har den första raden 5 enheter, den sista 18. I enhetsinsatsen är det minsta värdet 4, vilket stansas som den minsta uteslutningen för varje variabel. Vi tittade på olika enhetsinsatser, inklusive sådana där Erich skapade nya kombinationer från befintliga insatser. Vi har tittat på ett fall där raderna inte har kontinuerligt ökande enhetsvärden (så, till exempel, 14-15-14-15-16). Detta kan vara nödvändigt vid enhetsskift för att utnyttja ramen fullt ut. Vid kombinerade rader (dvs när flera matrisrader har samma enhetsvärde) lyfts stängerna av fjädrar och inte av mekaniken, som annars skulle blockera.



Kamskivan på papperstornet fastställer den exakta tidpunkten mellan stansning och papperstransport.

Slutligen gav Erich mig en annan tabell som övning, denna gång med decimaltal, som skulle justeras vid decimalpunkt. Ställ in den bredaste kolumnen och flytta sedan pekaren vidare för de smalare kolumnerna med de grova uteslutningsknapparna (för detta måste du veta vilken knapp som stansar motsvarande enhetsvärden, och det motsvarar sedan enhetsvärdet för motsvarande rad i matrisramen). Varje kolumn utesluts enkelt, till skillnad från raden. Så kolumnen stansas först grovt, sedan fint. Raden stansas först grovt, sedan grovt+fint så att mekanismen för radutstöttning utlöses.


Sifferkolumnen sätts enbart med fast uteslutning, där alla siffror räknas som halv-kvadrat (9 enheter). Kolumnen skall vara 6 cicero bred, vilket motsvarar 6½-6 (dvs. 6½ kvadrat och 6 enheter) vid 11¼ set i det typsnitt vi har valt. Siffran “647.30” är 2½-5 bred, då spelar det ingen roll vilket typsnitt, så länge det är tabellsiffror. Du slår alltså 2 kvadrater vardera före och efter, och den saknade enheten ignoreras.
Om du behöver 2 enheter kan du ta 5, sedan 6, vilket ger dig en halv kvadrat+ 2 enheter.
Och det gick bra. Jag glömde att dubbel utesluta före den första raden, så att den sedan skulle tas ut som den sista raden när man kastade, och att slå en extra kvadrat efter den, så att kastmaskinen sedan skulle stanna. Erich, som är en erfaren gjutare, märkte detta omedelbart och kompenserade för det.