I går var jag ensam på museet och kunde ostörd ägna mig åt vår 1936 Intertype. Centreringsmekaniken ställde till problem, backarna rörde sig inte alls eller bara ryckigt och maskinen stannade emellanåt i gjutningsläge – jobbig, för då går det vidare bara från hand. Matristransporten från samlaren till första elevatorn gick inte heller särskilt bra. Så det blev 5 timmars intensivt mekande, och eftersom den här maskinen också är helt ny för mig (och min erfarenhet av en Linotype 20 år gammal) så tog det nog lite längre tid.
Så här gjorde jag: Plockade isär hela centreringsanordningen och lite annat, rengjorde, smord med grafit och monterade igen, kontrollerade att matriserna rör sig lätt. Backarna kunde bara dras ut med en blandning av tålamod, rå våld och bensin. Mekanismen droppade av olja och var igensatt av en gegga blandat av damm, olja, grafit och bly. Det var alldeles för mycket olja. Flera glidytor hade hyfsade repor eller reella jack i metallen, tog bort de med smärgelduk, satte ihop det igen, tappade smådelar i golvet och letade till jag hittade de.
Nu går det utmärkt, vänster, höger, centrerat. Nu måste jag nästan göra det igen och låta kameran gå. Som ni ser behöver transfervagnen fortfarande lite uppmärksamhet, men jag var för trött för det.
